Jönsarbo – en berättelse från 1500-talet och framåt

Jönsarbo herrgård och tidigare järnbruk ligger i Heds socken i Skinnskattebergs kommun, Västmanland län. Järnframställningen avslutades 1861 efter nästan 350 år oavbruten drift. Jönsarbo härstammar från 1500-talet och den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppfördes på 1690-talet. Gården är genom åren renoverad av skickliga hantverkare och interiören är bevarad i sin 1700-talsdräkt.

Jönsarbo har djupa rötter i svensk järnhantering och nämns första gången i hammarskattelängden från 1539 under namnet Jonsaraboda. Markens första kända ägare var Anders Jönsson, yngre bror till Köpings borgmästare Lasse Jönsson. På kung Gustaf Vasas befallning lät Lasse uppföra Jönsarbo-smedjan, där Sveriges första industriella framställning av stångjärn med en vattendriven hammare ägde rum 1540.

Under 1600- och 1700-talet ägdes bruket av framstående släkter som Angerstein, Cronström, Schönström, Reenstierna, Löth-Örnsköld, Djurklou och Oxenstierna. Författaren Gustaf af Geijerstam föddes på Jönsarbo.

År 1849 bestod Jönsarbo bruk av en hammarsmedja med två härdar. Till bruket hörde, förutom flera hemman, även en såg och kvarn. År 1861 förvärvades Jönsarbo bruk av bruksägaren C J Ohlson som kort efter avvecklade bruksdriften. Gården följde Ohlson och hans arvingar in i Riddarhytte AB och Jönsarbo gård arrenderades ut till 1956. Från 1929 till 1956 arrenderade familjen Brinck gården och driv under flera år ett pensionat.

Astrid och Gunnar Nordström, direktör på Kolsva bruk, övertog Jönsarbo 1956 och därefter har gården varit i privat ägo.

Bruksdriften avslutades alltså 1861 efter 350 års oavbruten drift, men spår av historien lever kvar i byggnaderna, ruiner efter järnbruket och markerna. Herrgården, som är hjärtat av dagens Jönsarbo, byggdes 1692 av Peter Schönström. Kvar på gården finns också inspektorsbostaden, lillstugan med en vinkällare från 1500-talet, stall, lador och uthus samt lämningar efter hammarsmedjan och kvarnen vid Hedströmmen.

Vi är stolta över att få förvalta denna kulturhistoriskt värdefulla plats och välkomnar dig att ta del av dess historia.

En kvinnlig folkskollärare skrev i sin självbiografi på 1950-talet följande om Jönsarbo:

”1930 kom Marie att tillbringa fyra månader på Jönsarbo gård. Hon har ett så tydligt minne av gården en tidig söndagsmorgon. Hon hade gått över den rankiga spången över forsen för att hastigt komma över till Jönsarbosidan. När hon kommit upp för de branta backarna, såg hon gården ligga där som ett vackert smycke på åsens krön. Det var junimorgon. Gräsmattorna lyste saftigt gröna, grusgångarna var nykrattade och fina. Allt var så fräsch och daggfriskt i morgonsolen, Det var fågelsång och bisurr, och forsen i djupet sjöng sin eviga melodi. Bakom gården slöt sig skogen som en famn, och framför böljande sluttningar ned mot strömmen. Det var stilla frid på gården.”